Personhistoria

Jag är född den 1 april 1916 hemma i kakelungebädden i storstugan på Högestad No 37. Barnmorskan, som assistera hette Hanna Rix. Jag var yngst bland 10 syskon. Min mor hette Eljena, var född den 4 jan 1873 min far hette Erik och var född den 16 juni 1866. De vilar båda på Högestads kyrkan.  Mitt namn skulle vara enligt syskonens önskan Lilly, Erina, Gunborg, med det besked gick far till prästen,  de stodo därhemma och vänta, men så syntes far på Oscars backe, och de rusa iväg för att möta honom, blev det nu så mej hon skall heta Ester Karin det har prästen sagt, det var inga glada miner han fick se.
Prästen hette Olle Petter Hintze
De första åren hände väl inte så mycket.  Jag hade en syster som hette Hilda hon var fyra år äldre än jag och vi två hade mycket gemensamt.  Vi lekte mor och far vid gaveln bord och stolar blev en brädbit lagd på några stenar. Grytor och pannor blev tomma sillburkar och porslinet var skärv från itu slagna tallrikar. Så red vi käpphäst vi leta reda på granna käppa, så satte vi blad och blommor till huvud så bar det iväg. Ibland var det rätt så många hästar som stod uppradade längs väggen.
Vår morgontoalett utfördes där ute på en bräda upplagd på två bockar där stod ett handfat och tvålkopp vi skulle alltid gömma tvålen annars tog skatan det.
På gården fanns hästar, kor,  grisar, får, gäss, ankor och höns allt som hörde till en bondgård på den tiden. Hästarna utförde all dragningskraft till åkerbruksredskapen.
När det var söndag fick vi alltid gå till mossen och leka än i dag kan jag i mina tankar känna när doften slog emot oss av de månghundrade majvivor som växte på varje tuva, dessa oändligt små söta blommor och över oss segla viporna med sitt envisa kviddi, vidde vitt. Många rede med vipaägg  fanns två stycken ägg i varje rede,  visst var vi dumma ett och annat ägg tog vi. Det var bara på söndagarna vi lekte, det var 6 dagars skolgång.
Den 25 aug 1923 var en stor dag i mitt liv, jag skulle börja skolan.  Sömnen hade nog inte varit den bästa under natten upp tidigt klädd i bästa finklänningen och vid mors sida tryggt hålla hennes hand bar det iväg till skolan, som låg borta i byn i Högestad. Där stod lärarinnan som hette Karin Sjöberg och tog emot, där var nån grannens flicka jag kände annars var dom helt okända. Så blev det dags att mor skulle åter gå hem, allt var där nån tår som rulla ner från kinden. Men jag fick lära läsa, skriva, räkna och vi  sjöng.  Har du sett herr Kantarell  bort i enebacken, Mors lille Olle m.fl. vi fick även leka björnen sova i sitt lugna bo. På rasterna var det mestadels ”plätt” som försiggick.
Glöm inte väskan så blev det varje skoldag  väskan som mor själv sytt av säckväv och remmor var av ålaskinn som far hade behandlat?? Svårläst
Året gick och första skolåret var avklarat. Andra året var väl likt det första, merän man kände sig lite större, man var ju 2-klassare. Examensdagen den andra året minns jag särskilt det var så varmt, mor hade gått före för att vara med om Hildas examen,  mitt under vår examen bröt åskan löst blixt och knall slog, prästen även nu Olle Peter Hintze reste sig knäppte sina händer och bad.  Askan  slog ned på  Stenby gård, det blev en förödande brand som ödelade hela gården.
Men nu var sommarlovet här, Vitsipan var redan utblommade, men ute på Hans Jöns backe fanns backsippor i mängder och smörblommor ja vilken blomsterfägring man hade på nära håll. Många små buketter plockades vi sprang alltidbarfota.  Jag hade min  gudmor och gudfar bara en liten bit från hemmet de tyckte så mycket om när jag kom med blommor. Det var inte alltid så roligt att gå dit, där fanns en stor arg  grå Plomoth rocks tupp som flög på folk  syntes han var det bara till att skrika så kom Oskar med den  långe hasslekäppen. Men det var inte alltid lek och skoj vi fick hjälpa till mycket i hemmet. Det blev en vana lydde vi inte, ja då blev det käppen.
Våren var en bråd tid allt skulle i jorden havre, råg, och betfrö potatis så det var till att följa hästarna backe upp och backe ner. Plocka sten var ett hopplöst jobb de tog aldrig slut. Dagarna gick och allt växte först i tur var väl rågen, kärnan skulle vi ha till brödfödan, halmen skulle beredas till långhalm för taktäckning. Det gick till så ett litet piggaverk stod på logen och det drevs med en vandring  ute på gården. Där fick man följa en häst runt runt timme efter timme, många gånger blev det så man nicka till. Så blev det för min syster  Johanna hon föll fick fingrarna i huggen där blev ett par av hennes fingrar.
En händelse som kom innan skörden var Tomelilla marknad. Hilda och jag hade då hållt på i många dagar och rensat ogräs i potatisen vi fick 2 öre raden, där blev till en strut karameller.  Mor packa matkorgar far stoppa lite hö i säckar till hästarna så bar det iväg till marknad det var en stor dag.  Hästarna sattes in i spiltor i Jönssons gård. Där fanns också en speciriaffär den störste I Tomelilla. En stor tunna med citron saft fanns också där, vi fick dricka så mycket vi ville, där var säkert många munnar som hade druckit ur de glasen. Så gick dagen vi skulle åter åka hem. Far hade nästan alltid tagit för många snapsar så det gick i galopp hem. En sak som också hände jag var då 8 år klipptes min hårfläta då sa far du ska inte få följa med till marknad men som tur var hade han glömt det.
Dagarna gick, det var tid att börja skolan igen, det var alltid den 15 aug examen den 6 juni. Nu skulle jag börja storskolan, det var manlig lärare han hette Sven Rosengren. Tredje och fjärde klass satt vid ena sida spisen och femte, sjätte och sjunde vid andra sidan om spisen, nu var det många fler ämne som skulle pluggas in. Geografi historia kristendom bl. a. Vi börja alltid kl. 8 höll på till ½2. Jag hade väldigt lätt för att lära. Innan vi vände åter hem så dela läraren ut dagens post, den hade tidigare på dagen postmannen hämtat på Högestad station han körde med häst och vagn eller släde på vintern. När alla fått sin post och läraren var på gott humör ja då fick vi höra Södermandlands  regement marsch på den gamle orgeln.
Nu var det till att traska hem när det var barmark gick det väl bra men när vintern kom var det svårt inga stövlar fanns, det var bara fars hemmagjorda filtskor, men de var lite stora den skulle vara plats till mors hemmastickade strumpor. Kallt var det på den tiden och mycket snö. Vägarna var inte farbara det var över åkrarna man fick ta genvägar.  Den viktigaste transporten var mjölken, den skulle köras till Allevads mejeri då samlades flera stycken och så gav de sig iväg som ibland tog hela dagen
Men för att återgå till skördandet. Stråraden var huggen och inkörd färdig för tröskning potatis och betor låg i långa högar täckta med halm och jord för vinterförvaring. Månaderna gick med stora steg mot jul. Grisen skulle slaktas allt skulle bli färdigt, blodkorv blev alltid så mycket så den koktes i den stora tvättegrytan, sylta, köttbullar och framför allt prickekorven som mor själv rökte likaså spegeskinkan allt togs till vara. Och så var det stora baket tur 15 stora bröd blev det nästan alltid, sattes i deg kvällen innan, för att sen knådas dagen därpå så länge att det riktigt small i knogarna, för att sen bakas i den stora ugnen som far hade eldat glödhet med kvistar. Det var alltid grovbröd det gällde utom till jul då blev det lite ljust bröd.
Nån gång hände det Hilda och jag fick 25 öre vi skulle springa över backen till stora vägen där kom  Förenade bagerier bil från Sövestad vi skulle köpa bullar vi fick en hel påse, oj vilken fest det blev med tjövekagor. Mårtenstiden var snart inne då skulle gäss och ankor slaktas för att även det skulle hinnas saltas och rökas. Allt dricka bryggde mor själv. Hon var en duktig kvinna hon kunde så sitt lin skörda, häckla, bråka fäkta (skäkta?) det, klippa fåren, sticka virka hon kunde allt vad ett hushåll fodra på den tiden och så hade hon fött många barn till världen. Allt försiggicks i fotogenslampans sken. Hon kunde också konsten baka spettkaka.
Det första vi fick göra när vi kom från skolan var bytta kläder därefter börja slitet bl. annat skulle vi raka 3 korgar betor rena från jord det skulle göras innan det blev mörkt något lyse fick vi inte ha på logen, djuren skulle ha mat där skulle mjölkas allt fick vi hjälpa till med.  Men där var tid till lite hyss också, Hilda var duktig till att klättra i tid, upp i det stora äppelträdet tog skatäggen, lade det dvärghönsägg hållde koll på tiden när de skulle kläckas, så blev det ett par kycklingar extra som hönan fick överta. Vi gick till Thulins fure när det var råktid och det blev allt några råkungar vi fick med hem. Där hände en sak till jul som jag aldrig glömmer. Beata min äldre syster och hennes trolovade Nils Jacobsson kom med den gula åkvagnen förspänd med sina två bruna hästar och hämta Hilda och mej vi skulle få följa med till Ystad på julskyltning. Vi satt i baksätet tätt intill varandra väl omstoppade med fårskinnsfällen och så bar det iväg, ja det var en upplevelse vi hade aldrig varit i Ystad se så mycket ljus och så mycket fint det låg i våra tankar länge. När mor behövde något extra såsom jäst margarin eller ansjovis fick vi cykla till Baldringe där låg en liten diversehandel innehavaren kallades för Kroppen (kan ej tolka första bokstaven) han var  låghalt. Vi hade en gammal cykel som gick i arv från den ene till den andre den hette Skrabström, ny cykel fick vi när vi blev konfirmerade.
Dagarna gick och vi var nära jul, dags för stora badet in med den stora ekebaljan på golvet vattnet värmdes i tvättegrytan där fick vi bada en och en utav dem som var hemma de äldre hade sina tjänster. Lukten kändes kvar av de nyskurade brädegolven spisen i stora stugan blänkte, likaså köksspisen som stod där i hörnet och sumpen i kaffekitteln hade blivit tömd den stod skinande kopparblank. Pappersgirlangerna var upphängda i taket i storstugan. De granna pappersvägg-bonaderna var på plats, det var julafton då dukades fram allt det goda pluss lutfisk och risgröt med hyllebärssås, lite nötter knäckte vi också och åt apelsiner en och annan vända i kortleken blev det också. Julklappar existera inte men vars en liten jultidning fick vi alltid. Så var det dags att krypa ner under den tjocka fjäderdyna (mor hade vävt tyget så det var lite stickset) på den nystoppade  hackelsemadrassen.
Den salta sillen hade far själv lagt in i stora lerkrukor den skulle räcka hela vintern, där kom fiskagubbe körande i häst + vagn en gång i veckan.
Helgdagarna gick kvickt över de var dags börja skolan igen. Efter jul då skulle vävstolen fram dunk, dunk från morgon till kväll. Det blev lakan, handdukar bolsterväv som det kallade. Vackra rosengångstäcke och munkabälslängde där vävdes tyget till agedynan till den gula åkvagnen. Det hände också då när det var så mycket snö att där ordnades slädparti fram med kana och släde bjäller kransarna på plats på selarna och så bar det i väg i en lång rad. Var vädret fint och solen sken kunde man se hur det gnistra i snön och andningen från hästarna stod som små moln. Nu har jag berättat en del för dig hur dagarna gick på ett år på Högestad 37.
Jag har fattat pennan igen och fortsätter att skriva för att sedan följa upp med alla.
Jag vill först berätta om ett par händelser i min tidiga ålder. Sex år var jag när detta hände. Johanna hade tjänat piga hos en bonde i Borrie, blev med barn med bondens son, men han vände ryggen mot henne, Johanna flytta hem till mor och far. Den 11 jan 1922 föddes en liten flicka, namnet blev Nelly, Signe Johanna. Åren gick det blev 1932 på hösten Egon Nilsson från ”komman” kom och fria och det blev ja. Blöppodet (måste vara bröllopet) det skulle vara i Högestads kyrka, jag tror det var den 22 febr, jag är inte riktigt säker. Bruden bar vit klänning och slöja brudgummen frack och hög hatt, de gingo stegen fram mot altaret, med höga hatten på. Min storebror Viktor nappa hatten, så han slapp stå med hatten på. När prästen ställde frågan vill du ha denne blev det enhälligt ja, men när prästen börja läsa själva vigselförhören då rabbla brudgummen hela ramsan prästen hade inte en tjans att sticka emellan. Snacka om nervositet. Men de blev ett par ett levde ett lyckligt liv.
En händelse till vill jag berätta jag fyllde då sju år den 1 april, men detta hände sjunde mars, jag var brudnäbb på Beata o Nils bröllop även detta i Högestads kyrka, va fin jag var klädd i vita klänning med invävda prickar, lackskor och svarta strumpor min långa hårfläta hängande neråt ryggen med en stor vit rosett i (där volang runt midjan och kring armarna)
Nu fortsätter jag fram med åren jag var nu 15 år konfirmerad även detta i Högestads kyrka och fortfarande prästen Olle Peter Hintze. Jag var kommen i vuxen ålder plikterna blev större och mer arbete. För att återgå till Högestad 37 det var en arrendegård lydande under greve Piper.  Tolv stycken arrendatorer sju stycken norr om vägen och 5 stycken söder om vägen som gick från Högestad till Sövestad. De kallades alltid för de tolv husmännen. Var och en hade trettio tunnland jord pluss den store betesmarken gemensamt. Arrendeavgifter betalade två gånger om året 1 febr och 15 nov. Där skulle också göras 100 pigedagsverk. Det blev vår och vårarbetet var i full gång allt skulle i jorden, hästarna var dragningskrafter snart var allt klart. Då var det tid att laga stängslet runt betesmarken, alle 12 husmännen samlades de delades upp några gick till vänster några gick till höger med yxa såg hammare spik och slägga. När de möttes ja då var allt klart och den medhavda matsäcken, och den obletoriska lommeflaskan som alltid var med togs fram. Inte var det precis nyktra gubba som lämna varandra den gången. Det blev söndag och djuren skulle släppas 7-8 st från varje så det blev många djur upp mot 100 stycken. Den förste ”vytegubben” jag minns hette Ola Nilsson en liten mager gråhårig man med lång vandringstav han gick troget sin runda morgon och kväll räkna djuren. Han hade byggt en så fin grotta där han tog sina vilostunder. Vi plocka blommor och satte på hans stenbord riste upp gräs och lade i hans jordbädd. Nästa ”vytegubbe” hette Anders Håkansson en filur uti fingertopparna, tänk vad han lura oss många gånger men visst fick han igen, men då bara skratta han och igång med nästa upptåg. Dagarna gick och grödan växte, det var skördetid, stråsäden skulle huggas, den maskinen kallades för självavläggare på en axel satt fyra vingar som gick runt när stråna var i lagom bunt, då förde den ena vingen dom av, därav namnet självavläggare dessa bands om  av strå och sattes upp par i par de kallades för negrer och det blev travar 12-14 st i varje trave. De skulle alltid stå spikrakt, då fick vi beröm av far. Nu var kärvarna torra och de kördes in på logen, de skulle tröskas. Dessa tolv husmän hade köpt tröska och lokomobil i bolag kallades Högestad nya tröskförening. Det trista var bara att far hade tagit på sig sköta lokomobilen. Gick åstad tidigt varje morgon, lokomobilen skulle eldas för att få upp trycket så visslan kunde ljuda kl 7 för då börja arbetet. Vi var bara fruntimmer där hemma potatis och betor skulle ur jorden och köras hem, far var ju bara hemma på söndagarna men allt gick undan och det blev vår och sommar igen. Jag var nu  16 år. Jag fick nu ta till Lyckås dansa, det var en del som hade slagit sig samman och satsat pengar till en dansbana. Själva ankaret i det hela var jägare Anders Christensson, den gick med vinst, där köptes brandspruta och byggdes hus som än idag finns kvar i Högestad. Namnet blev Högestads frivilliga brandkår. Där var dans varje söndagskväll från kl 6 till klockan 12. Många ungdomar samlades. De lite äldre hållde sig alltid lite förnämare och samlade sig till höger om biljettluckan, vi andra stod till vänster och var många fler. Till höger stod alltid Hilda, och när det spelades upp till hambo var det Arthur Hansen kallad ”Dua” som bjöd upp, de kunde dansa som ingen annan, ibland blev de ena på dansgolvet det var riktig uppvisning.
Jag hade väl en och annan som följde mig hem till husknuten vid ”hönsakätten”, men Ragnar Johansson bjöd upp till dans flera gånger. Aldrig något inträde togs, det var dansbiljetter som gällde 10 öre dansen och det blev höst ingen dans på Lyckås. Men Annandag jul cykla jag och en kompis som hette Signe bodde strax vid Baldringe kyrka till en danspalats som hette San Suzzi i Eriksdal, vi hade karbidlampor som lyse på våra cyklar dit gick det bra, men innan vi vände åter hem hade gasen förintat. Det blev lång väg jag fick cykla ensam i mörker. Väl komna dit, så såg vi, där var även Ragnar han hade åkt taxi pluss några kompisar taxiägaren hette Ola Håkansson, den kvällen titta inte Ragnar till mig. Annandag jul födde Beata sitt tredje barn Siri kom till världen.
Den långa trista vintern tog sitt slut våren kom och det blev sommar igen med dans i Lyckås, jag var nu 17 år och Ragnar hade väl inte glömt mig rent. Den 12 aug drabbades vi av en stor sorg Nils Jacobsson gick bort 36 år och 6 månader gammal. Beata stod ensam med 3 små barn på den tiden fanns inga bidrag hon bodde kvar på Baldringetorp nr 5 jag var där ofta och hjälpte henne. Nu fick jag inte ta ut på någea nöjen en längre tid. Vintern gick och det blev vår, nu var jag 18 år, dansen börja  i Lyckås. Jag minns en gång Ystads sagostunders musik stod för dansen det ljöd upp i bokskogens toppar, det blev ballongdans (en ballong knöts i ett snöre runt damens ben) Tage bjöd upp men ack våran ballong sprack. Till en söndag hade jag fått en ny rosarutig klänning sydd, rynkad kjol skjärp i midjan korta puffarmar jag vägde då 64 kg ?? i Ragnars tankar kom då hon skall bli min och så blev det, rätt så snart fick jag en smal guldring med vit sten han ville visa sin kärlek mot mig. Servering fanns uppe på slottet , bord bänkar var utsatta i parken visst var det romantiskt när vi satt där en ljum sommarkväll. Många kärleksband har funnits innan??.
Dagarna gick och det blev år, vi åkte buss nån gång till Ystad för att se bia eller cykla till Tomelilla. Nyårsafton åkte vi  buss till Ystad och gick in på Lagerbergs juvelerare på Hamngatan och köpte våra förlovningsringar. 1936 20 år Ragnar kom varje söndagkväll  jag stod och vänta vid hörnet av den där hönsakätten jag tycks att än i dag i mina inre tankar kan jag höra trampet av hans tofflor när han kom ner om backen i mörkret eller i månljuset. Jag höll då på med att sy tavlan med den vakte pojken, men tiden gick det var meningen hade vi skulle överta Högestad 37 men det blev inte så. Ragnar hade då på något tidigare år varit kusk hos förvaltaren (en krängd elak gubbe men stod högt hos greven) Och det var väl inte de bästa vitsorden han fick till slut. Min broder Magnus hade börjat arbeta hos greven, med lite mygel och goda ord så blev det han som övertog arrendet. Ragnar hade då varit behjälplig där hemma en lång tid. Far blev drabbad av en hjärnblödning. Vi hängde inte läpp för det, köpte gården Ramsåsa nr 2.  17,200 kr för hela egendomen pluss 2 gamla hästar vi flytta dit den28 febr 1938, hade lastbil dit jag fick i hemgifte  1 st mjölkko 1 kviga 1 st högdräktig sugga och lite annat i lysningspresent från mina syskon en komplett mat och kaffeservis  som ännu det mesta finns kvar av. Jag hade lite över 800 kr i sparkapital det räckte till möbler och lite olika husbehov  ?? allt vad vi behövde. Ragnar hade 2000 kr det blev startskott till det hela Han fick en mjölkko, den kistan och käppatäcke?  Som nu finns på Eriksgården, där hänger tavla pluss hel uppsättn av bestick av nysilver över som Ragnar kolla så väl.
En katt hade vi med oss han satt i förarsätet vi hade han innestängd i 14 dagar släppte ut han stanna kvar hos oss i en vecka sen försvann han efter några dagar satt han på trappan hemma hos mor.  Skall man förvåna sig över en katts förmåga många gånger tidigare hade Ragnar sagt, men det blev så. Gården förfallen både jord och hus. Gården var kringbygd hönsen hade gått där alltid. Det blev regn där blev sådan sörja så vi kunde inte gå torrskodda utan fick sörja i tofflorna. Riskvasten kom till och allt var snart undan. Vi fick 3 st töser de två äldsta födda på BB i Ystad den yngsta hemma i Ramsåsa. Vi rev vägga och vi byggd om, visst var det knaprigt många gånger men gick. Vi skulle nu fylla jag 60 år och Ragnar 65 år den 1 okt. Ragnar hade alltid sagt, de sista åren när jag blir pensionär skall vi försöka att ha det bättre. Sålde gården 275000 kr köpte en nybyggd villa på Silvergårdsområdet i Tomelilla för 235000 där vi hade glädjen att få bo tillsammans i 11 år. Den 16 juni 1987 kl 3 min i nio drabbades Ragnar av en svår hjärtinfratt och gick bort. Jag har nu varit ensam i 13 år. Jag har det bra jag klagar inte men ensamheten är svår många gånger och åren har satt sina djupa sår jag är nu 84 år gammal.
Slutar nu min levnadsbeskrivning jag hoppas den skall vara till glädje för dig,
Din mor Ester Johansson
Ester Johanssons post scriptum:
En levnadsbeskrivning  skriven de sista dagarna i dec år 2000
Uppe på slottet (Lyckås) fanns servering, man kunde köpa kaffe läsk godis, glass fanns inte på den tiden. Bord och bänkar var utplacerade i parken. Nog var det lite romantik när man satt där med sin käraste en ljum sommarkväll under lampornas dunkla sken.
Det blev en omställning, jag fick en annan syn på livet.
Vi blev vigda den 5 mars 1938 i Högestads Prästgård. Prästen var komminister Magnus Davidssen. Jag klädd i svart klänning Ragnar i fin kostym. Brudbuketten bestod av mörklila? nejlikor.